Snart 2 veckor med Chokelapralinen.....

Så liten, men oj så mycket energi..., helt orädd och med fara för sitt eget liv tar han sig an varje ny dag. Han gör allt snabbt och nästan helt utan begränsningar, iallafall inga psykiska... Det gäller att vara med i svängarna, han har inga hämningar, att hästarna väger ett ton var bekymrar honom inte det minsta...känner mig som en riktig curlingmatte, eller kanske livräddare :S

Om man påstår att dårarna gillar honom, ljuger man rätt duktigt... Massaien och hans bror är skraja, Snyggot lite mer än Massaien som länger lite på steget  för att slippa plågoanden, som än så länge inte är så snabb med sina korta små ben.  Problemet är bara att Olle är en riktig mattegris och vill vara nära matten oxå och där är ju "luddröven"...Erik går fot mest hela promenaden, när Folke snor under magen på honom blundar han och blir stel i hela kroppen, han trycker sig intill benet för att få lite hjälp och stöd.. 

Kungen han liksom rycker mest på axlarna, när Pralinen hänger i hans halsskinn tittar han lite bedjande på matten, eftersom han inte bryr sig så mycket så är ju han inte lika rolig att terrorisera som dom yngre grabbarna...

Prinsessan SOL då, ja det är underbart, tänk om man hade den pondusen.... Idag kom den lille i fullt ös i en helt galen sinnesstämning fram till Ellen. Han hejdade sig i sista språnget och hela den lilla Pralinen liksom bytte skepnad i luften, från en liten Djävul med röda ögon till en ursöt, timid, ödmjuk liten Chokelapralin. Prinsessan bemödade honom knappast med en blick när hon strosade vidare...

Han sover gärna nära oss människor eller i sin lilla bädd och vaknar vid minsta ljud, snacka om från 0 till 100 på en sekund, han skulle nog ha hetat PING eller nåt ;-)

Vi människor älskar honom, han förgyller verkligen vår dag, och vi funderar allvarligt på att säga upp TV licensen, behöver inget TV när man har en sån... Underbara bruna lilla yrväder du har redan vunnit våra hjärtan...